söndag, september 17, 2017

en perfekt härjig fredagskväll

hade en så himla rolig fredagskväll! jag kände mig som 23 igen, fast med betydligt bättre ekonomi. ni vet, en sån kväll som förr i tiden ofta ledde till nya bekantskaper, efterfest, nattbad och/eller uppvaknande tillsammans med hemsläpade inredningsdetaljer/killar och så vidare.

fredagsplanen var först att träna duktigt, sedan ägna mig åt stillsamt häng i kvarteret. kanske gå på bryggpub till exempel. den stänger det perfekta klockslaget 21 så man måste ta ett aktivt beslut om man ska gå hem och kolla en teveserie eller fortsätta vidare. (fast ser nu att den pga hyresvärdsproblem verkar ligga nere för tillfället. synd, för det har varit himla lyxigt att bo granne med ett bryggeri och få smaka direkt ur källan så att säga. detta är ett stickspår, men i alla fall).

men istället för kvartershäng hamnade jag på dogfood på kungsholmen där jag mötte upp hanna och hennes kollegor. gå ut utan att äta middag, check. åka till avlägsen stadsdel, check. träffa okända roliga människor på okänt ställe, check. dricka ohemult mycket öl och komma på att man måste äta så man köper en korv för 80 kr styck som inte mättar, check.

sedan fortsatte vi till lådan, ytterligare ett oprövat kort i min utgångsrepertoar. där drack jag en äcklig men svindyr metallisk öl. efter ett tag dök andreas och hans dejt upp och när lådan stängde bestämde vi oss för att gå vidare till churchill's. har ett vagt minne av att jag eventuellt störde lite i deras dejt genom jag satte mig vid deras bord istället för att sitta med de andra, jaja. fingerspitzengefühl och så vidare.

kvällen avslutades på mcdonalds folkungagatan, som sig bör, och när jag vaknade i lördags trodde jag att jag skulle bli tvungen att ligga i horisontalläge hela lördagen, men icke då. det yttersta beviset på att jag befann mig i en annan tidszon i helgen.
IMG_1666-pola
bild från ungefär senast jag upplevde en riktigt härjig kväll, hittad i min flickr-mapp "bilder från anno dazumal". i rest my case.

Inga kommentarer

© nostalgifabriken
Maira Gall