tisdag, juli 24, 2012

annual white russian marathon 2012

för ett par dagar sedan var det annual white russian marathon, en varmt omhuldad tradition i min bekantskapskrets. idén föddes år 2004 och det hela gick ut på att träffas tidigt på dagen och dricka white russians. ett enkelt men ganska raffinerat (och samtidigt busigt) upplägg tyckte vi.
annual white russian marathon 2004
första året höll vi till i min lägenhet i hornstull. (notera den dåliga inomhusfotokvaliteten –  trots detta ansågs bilder som dessa ändå vara state of the art år 2004. vi snackar digitalfotografins vagga!)
annual white russian marathon 2004
varför föll drinkvalet på white russians? det har vi inget riktigt bra svar på. bortsett från att det är gott vill säga.

året därpå omgrupperade vi till vinterviken, varpå valet av drink med tillkommande mjölkhantering mitt i sommaren tedde sig ännu märkligare. men är det tradition så är det.
annual white russian marathon 2006
en bra sak med omgrupperingen var att bad kunde adderas till festligheterna. inte helt fel.annual white russian marathon 2006
2012 års annual white russian marathon (eller vitryss som vi invigda kallar det) ägde som vanligt rum i vinterviken. nedan syns välkomstryssen.
virtryss, annual white russian marathon
årets vitryss var den åttonde i raden och för den här herren var det den första. bättre sent än aldrig.
calle, annual white russian marathon
vi konstaterade att vädret kunde varit bättre. det hindrade mig dock inte från att bada. även om jag önskade att det hade gjort det. SATAN, vad kallt det var. det är förmodligen det kallaste julibad jag någonsin varit med om.
vinterviken, annual white russian marathon
det var ju inte bara vitryss som hamnade i magen, nuförtiden är vi tämligen uppstyrda trettioplussare som har ordentlig picknick med oss.
strawberry
annual white russian marathon
när kylan gjorde sig påmind jagade jag lite änder för att få upp värmen. uppstyrd trettioplussare var det ja ...
i chase ducks
sedan avslutade vi dagen på det något tvivelaktiga diset i örnsberg. för några år sedan när jag gick förbi diset mitt på blanka dagen kom det ut en man som trots folktom gata och mina girande manövrar lyckades med konststycket att frontalkrocka med mig. fast jag har faktiskt hört att de har spottat upp sig på senare år. (även om det i realiteten troligtvis endast innebär att det inte längre skjuts folk på parkeringen utanför).
värdig avslutning på annual white russian marathon
en trevlig vitryss var det i alla fall, och nästnästa år kör vi tioårsjubileum!

Inga kommentarer

© nostalgifabriken
Maira Gall