lördag, maj 17, 2014

vintage och loppis i istanbul (plus ett förvirrat hamambesök)

jag råkade visst simma ur bild här ett tag, men nu är jag tillbaka och kan berätta om vår sista dag i istanbul. eftersom jag är en skrotsamlare av rang kunde jag såklart inte låta bli att spana in vad istanbul har att erbjuda i den kategorin. prylar hittar du på de rätt dyra antikbutikerna i stan, men kläder verkar vara en svårare nöt att knäcka. det jag först läste på nätet gjorde mig lite modstulen, här fanns ingen secondhandbutikstradition utöver de stora loppmarknaderna, varav den största slog igen för nåt år sedan. don't get me wrong, jag älskar loppmarknader, men det är det här med att komma übertidigt till något som börjar klappa igen redan vid tvårycket har jag aldrig riktigt lyckats bemästra. för att inte tala om hur svårt det är att prova kläder på såna ställen.

men skam den som ger sig. när jag grävde vidare på nätet hittade jag en hel del lovande vintagebutiker, men först stod frukost och hamambesök på schemat. så vi klev ut i vårt trevliga lilla grannskap och begav oss mot galata kiva han (som vi besökte första kvällen) för en stadig frukost.
IMG_4602 IMG_4599
sedan var det ju det här med att hitta till hamamet. jag hade valt ut ett lokalt hamam som låg stadsdelen beyoglu, i närheten av alla vintagebutiker. men jag hade glömt ta en skärmdump på kartan i mobilen, så det blev till att improvisera en smula och fråga runt. det slutade i alla fall med att vi hamnade på galatasaray kadinlar hamami, ett helt annat hamam än det vi hade planerat från början. jag kan inte den exakta adressen, men om du utgår från antikbutiken objects of desire och står med den i ryggen så tar du till vänster och sedan första vänster och följer gatan i ett par minuter så är du där. den ligger nära en skola, så ta sikte på det.
IMG_4609
när jag står inför att göra saker jag aldrig tidigare gjort brukar jag googla runt som en dåre för att få reda på hur man ska bete sig och vad som förväntas av en. och det här med att gå på hamam i istanbul var lite av en vattendelare märkte jag. folks upplevelser är väldigt diametrala, men i korthet går det ut på att de som förväntar sig någon slags spa-upplevelse och blir gruvligt besvikna (de är också väldigt upprörda över att badmadamerna inte kan engelska). sedan finns det den andra gruppen, de som hatar turistfällorna och bara äääälskar de där lokala hamamen där doften av mögel och madamernas härligt bryska behandling bara bidrar till autenciteten. lika uppdelat var det i naken/inte naken-frågan. det bästa svaret jag fick var att det snarare är upp till en själv hur bekväm man är med sin egen nakna kropp.

i allafall, väl utanför vårt hamam of choice gled jag och mitt lilla sällskap först in på herravdelningen och blev snällt guidade till damingången. sedan blev vi invisade i ett stort rum med vattenhoar längs väggarna och en stor varm sten i mitten. lite oklart vad vi förväntades att göra, men som tur var så var vi helt solokvist och behövde bara skämma ut oss inför oss själva. så vi prövade att tvätta oss lite och sen sätta oss på stenen. efter ett tag kom tre bastanta damer in och började löddra in oss ordentligt, sedan var det dags för massage och sedan skölj. sedan var det tydligen slut, men det fattade inte vi så vi satt kvar ett tag och undrade om det var slut eller om det skulle vara någon slags fortsättning. men när förvirringen lagt sig och vi lämnat hamamet gick vi inte bara ut stärkta och rena, vi konstaterade också att detta var resans höjdpunkt!

nästa stopp: alla triljarder vintagebutiker jag hade kollat upp. mer om det i nästa inlägg.

Inga kommentarer

© nostalgifabriken
Maira Gall