söndag på rosenhill genom två kameralinser

förra helgen åkte jag och calle till hippiecaféet rosenhill på ekerö (inklusive ett litet pitstop på drottningholm). förutom att det är förbaskat trevligt och slappt därute på rosenhill har de också bakluckeloppis varje söndag från maj till oktober. blev dock inga fynd denna gång. så här såg det ut genom min mobil. (på instagram heter jag @nostalgifabriken – in och följ!).
  

och så här såg det ut i calles mobil ...
(jag bjuder på den fina dubbelhakan och djupt koncentrerade minen här).

(samt mina gråa hårstrån...)

och det var den söndagen det.

vi går på roller derby

jag lider inte av några som helst sportdåre-tendenser men när det  – sport eller ej – vankas nya upplevelser är jag inte den som är den. så när hanna för några veckor sedan föreslog att vi skulle gå på roller derby omfamnade jag tanken direkt.

så vi tog en liten utflykt till flemingsberg där det hela skulle gå av stapeln. eftersom våra geografiska kunskaper om området var aningen bristfälliga fick vi fråga om vägen. den första personen vi mötte var en bedagad äldre herre i konduktörsdräkt anno 1950 som gestikulerade och sluddrade obegripligheter. vi tror att han eventuellt försökte stoppa oss, men man kan inte så noga veta med äldre herrar i suspekt klädsel klockan elva på förmiddagen.

person nummer två vi frågade om vägen skickade oss i någotsånär rätt riktning medan han glatt avslutade konversationen "godnatt då!". den tredje personen vi frågade hade precis ramlat och slagit i huvudet, så "han är nog inte till någon större hjälp, tjejer" som hans vän snällt upplyste oss. efter denna smått surrealistiska vandring hittade vi till slut sporthallen. eftersom vi var ute i synnerligen god tid satte vi oss i en skogsdunge och drack bubbel och smidde semesterplaner för 2014. hanna vill rassla med guldarmband och vara klädd i guldsandaletter och långa svala klänningar på semestern så vi enades om att franska rivieran kanske kan vara något.


åter till själva sporten. rollerderby är en lagsport som går ut på att man ska åka runt en oval bana på gammaldags hederliga rullskridskor på fyra hjul och plocka poäng medan man hindrar det andra laget från att göra detsamma. jammern tar poäng genom att varva det andra lagets blockers, som i sin tur har i uppdrag att släppa igenom sin egen jammer men göra livet surt för det andra lagets jammer medelst tacklingar och slug list. överraskande roligt blev betyget.


hanna var i och för sig lite besviken över att de tävlande inte hade spökat ut sig i ansiktsmålning och klädedräkt mer, så som hon hade hört av en klasskompis att vissa lag gör. inte heller vann vi i lotteriet.

men å andra sidan fick vi se ett par rediga tacklingar på plan så det samlade betyget på dagen blev ändå en stor tumme upp.

innan fifty shades of grey, varde husmoderns presentbok!

på loppisen bredvid jobbet finns den här godingen till salu. jag vågade inte bläddra i den pga för pryd. eller snarare att jag inte vill veta vilka regler man kan tänkas bryta emot. finns säkert mer eller mindre ekivoka sätt att framföra ett handslag på till exempel.

tack

håll i er, nu blir det lite hålla tal-varning här.

i ärlighetens namn har jag inte funderat så mycket på vilka ni är, ni som döljer sig bakom min besöksstatistik här på bloggen. när jag började blogga var det mest för att jag ville förstärka sådant som jag uppskattade i mitt liv. för det var mycket som jag inte trivdes med. jag är personen som kan grubbla i veckor över betydelsen av det som sägs i förbifarten. gräma mig till förbannelse om jag hanterat en händelse på ett dumt eller osmart sätt. jag kommer till och med fortfarande ihåg de fel jag skrev på proven i grundskolan. kort sagt: jag är personen som istället för att njuta av solen stirrar mig blind på det där molnet på himlen. så för att uppväga allt detta behövde jag ett riktigt happy place. vi snackar en rejäl överdos av klänningar, katter och gullegull. hade jag inte varit så fruktansvärt dålig på hemslöjd och matlagning hade jag säkert slängt in en hel vackert upplagda fat, dukningar och egenstickade koftor här också.

här har jag för en gångs skull sluppit prestationsångesten. i mitt jobb, exempelvis, är hela poängen att försöka nå så många människor som möjligt och få dem att reagera på ett önskat sätt, vilket såklart är väldigt roligt men också förbaskat svårt och jobbigt ibland. därför är det så otroligt skönt att få skriva om det som faller mig in. att slippa fundera på om saker kan misstolkas. slippa undra om det där bildvalet eller ordvalet verkligen är optimalt. att publicera och länka inlägg utan att behöva tänka på att det finns en tidpunkt som är bättre tajmad. att inte ständigt behöva tänka på den där förbaskade röda tråden. vill man ha många läsare på sin blogg ska man alltså göra som jag – fast tvärtom. så därför blir jag helt oerhört förvånad och samtidigt så himla glad över att få se att andra läsare än mina närmast sörjande faktiskt har hittat hit.

bland dem finns helen till exempel, som driver sin smarta blogg om allt som egentligen spelar någon roll. fantastiska inlägg om new york, datadata, klänningar och kolonin toppat med en dos bra och kompromisslösa åsikter om feminism och en hållbar livsstil. som alltid peppat och kommenterat, både här och på twitter, bland annat utbrast hon det här efter mitt förra inlägg:

@nofabriken @vagabondjen Det var så bra! Vackert och sorgligt och allt! Jag vill ses och prata om det!

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) April 15, 2013

tack, och tillbakakaka på det här inlägget helen, det ska vi också prata om nästa gång vi ses.

och sanna, en ny förtjusande bekantskap som hetsar mig att uppdatera oftare. det är en så himla märklig men underbar känsla att läsa att andra människor läser det jag skriver – och vill ha ännu mer. så får jag ju helt enkelt gå damen i fråga till mötes och speeda upp inläggen.

and natalie, a canadian reader from toronto, who has followed my blog for a year now and wished me good luck with my new chapter in life. i have no idea how you stumbled upon my blog, but i'm so happy and grateful that you take the time to endure my swedish writing in google translate. (tips på bra google translate widget emottages tacksamt förresten!)

så, ett stort tack för att ni läser och kommenterar (eller bara läser). ni är bäst, skål på er!

en sommar av magiskt tänkande

jag har för första gången önskat livet ur någon. inte bara så som man säger i förbifarten, utan på riktigt. med varje fiber i kroppen har jag samlat all min tankekraft och riktat den åt ett enda håll. jag är övertygad om att mina känslor borde räcka för att snart få läsa i morgontidningen om planet som störtade mot en säker död, ner i medelhavet. jag funderar på om jag ska gå på begravningen eller inte. har man några skyldigheter mot någon som inte ens gitter bränna några broar, men som innan sin sorti överlämnar en tändsticksask?

istället läser jag i tidningen att över femtio ungdomar dött på en ö utanför oslo. senare samma kväll sitter jag i mitt kök med en man som jag endast har känt i ett par veckor. vi lyssnar på en spellista med amy winehouse. hon levde fortfarande när vi öppnade bag in boxen som står på köksbordet mellan oss. medan jag häller upp det sista i våra glas tänker jag att hon aldrig kommer fylla 28 men att hon burit på sorger som räcker för en hel evighet.

klockan är halv fyra på morgonen och jag behöver inte det där glaset vin. eller så är det precis det jag gör. om några veckor kommer en man som jag inte känner att bli ihjälkörd på gatan nära mitt hem. två gånger om dagen i månader efteråt ser jag hur friska blommor vissnar och ersätts med nya på platsen där han dog. minnessaker och handskrivna lappar som efter hand blir blekta och smutsiga. jag måste gå förbi här varje dag, för att påminna mig om att just här, just på den här platsen, hade han inget val. men jag har fortfarande ett val och det här är mitt sätt att få känna tacksamhet, åtminstone några sekunder varje dag.

för mannen som sitter i mitt kök berättar jag hemligheter som jag aldrig har berättat för någon tidigare. jag gör det kanske för att hämnas. precis som jag gjorde för ett par veckor sedan då jag sov med honom för första gången. medan han återgäldar mina förtroenden försöker jag se mig mätt på honom. han pratar mycket för att vara norrlänning och är dessutom väldigt vacker. jag vet att han tänker på kvinnan på sitt jobb, henne som han aldrig kommer att få. det stör mig inte. hon är inte på riktigt och det vet han också.

en ovan, främmande kropp som försiktigt håller om mig. i sömnen har han anpassat sina andetag till takten av mina. just i detta ögonblick är han den som vill mig mest väl av alla på jorden. ingen annan på min gata är vaken och kan känna det, men för en sekund kan jag svära på att min tanke får jordens rotation helt ur spel. det tar bara några ögonblick, sedan snurrar allt på som vanligt igen.

det är inte förrän många månader senare som jag hör hur nära det egentligen var för min dödsönskan att faktiskt slå in. det var något med ett stort hav och en mycket liten man.

wall of frame

efter en månad i nya lägenheten: det börjar arta sig!

(att det här är enda stället i lägenheten som inte är belamrat med flyttkartonger fortfarande kan vi tala tyst om).

en reseguide till budapest slash östblocksparis

ett av mina absoluta favoritresemål är budapest. snåltanten i mig uppskattar att resan dit, boende och mat fortfarande är superbilligt. semesterdagskalkyleraren i mig älskar att stan är så pass stor att den känns som en storstad samtidigt som den är så pass liten att en långweekend funkar bra. nostalgikern i mig gillar att glansen från la belle epoque finns kvar, men kräver att man gnuggar lite för att den ska komma fram igen. addera sedan lite östeuropa och bilden är komplett.



boende
vill du ha ett annorlunda men billigt boende och inte har något emot att dela badrum med andra kan jag rekommendera ett hostel som heter lavender circus. vandrarhemmet är en äldre ex-flådig paradvåning och rummen kan vara uppåt 45 kvm stora. föreståndaren är konstnär och har inrett hela lägenheten med egen konst och på kvällarna kan man sitta ute på loftgången, dricka vin och spela kort innan man går ut i natten.

senaste gången jag var i budapest hade jag dock kommit upp mig i smöret och bodde på ett av stans schysstare hotell. lyxlirarlivet stördes dock aningen av att hotellreceptionisten frågade oss om vi verkligen hade hittat rätt. "this is boscolo hotel, are you sure that you've come to the right place?".så mycket för att smälta in i smöret...

äta och dricka
inför det här inlägget gick jag igenom lite anteckningar vad gäller tips på restauranger i budapest och inser att antingen så ligger det till så här:

1. man åker inte till budapest för stans kulinariska utbud

eller:

2. jag prioriterade spriten framför maten. det enda jag har nerklottrat är ett gäng bra barer.

sanningen ligger nog däremellan. men till mitt och stadens försvar: helvete vad många bra ölhak det finns! de har till och med ett eget samlingsnamn: ruin pubs. det är barer med rivningskontrakt, företrädesvis lokaliserade i det sjunde distriktet, som huserar i nedgångna bostadshus i väntan på att husen ska köpas och renoveras av nya ägare. konsekvensen: en strid ström av barer som öppnar och stänger om vartannat. när jag var i budapest första gången för fem år sedan var de ganska svårhittade och det var mycket anvisningar i form av "och så går du in genom den där dörren som det inte står något på" eller "när du kommer till den där gatan, följ strömmen av hipsters så hittar du". en eloge till hanna aka martha stewart som bodde i budapest ett år och som gav mig tips på alla bra barer, är dig evigt tacksam.

szimpla är the mothership of all ruin pubs. det första öppnade 2001 och 2004 öppnade szimpla kert (kert = trädgård) som är den mest kända ruinpuben i budapest. nu är det kanske lite mer "följ strömmen av turister och backpackers så hittar du", men det är fortfarande ett sjukt trevligt ställe att öla på.

hanna försöker förstå hur tändaren fungerar på szimpla en blöt nyårsafton 2008. notera att man fick röka inomhus!


en annan trevlig ruinpub är fogas kert. obs förresten, jag är extremt lättflörtad när det gäller ställen med ljusslingor. så bear that in mind! el rapido är en blandning mellan en taqueria, ett ölställe och en secondhandaffär, också ett bra tips med väldigt god mexikansk mat men seg service. klub vittula är ett pyttelitet källarhål med billig öl som inte heller får missas. är det sommar hittar du också öl och trevligt rajtantajtan i stadsparken városliget, som ligger vid hjältarnas torg. ett tips är att googla "ruin pubs budapest" så får du koll på vilka barer som fortfarande har öppet och om det har dykt upp några nya trevliga tillskott. annars finns den här sjukt bra barguiden också.

shoppa
jag älskar ju allehanda skräp, loppisar, second hand och vintage så här kommer ett par shoppingtips med sådant. den abslout bästa loppisen, men också den svårtillgängligaste, heter ecseri piac och skryter med att vara störst i hela centraleuropa. det går att ta sig dit med buss, men eftersom jag förvandlas till en zombie när jag är på semester har jag endast tagit mig dit medelst taxi. en bra sak att veta är att man kan låta taxin vänta på en i upp till en timme alldeles kostnadsfritt i budapest.

loppisen har öppet varje dag och det är sagt att man måste vara uppe jäkligt tidigt för att få tag på det bästa (på lördagar öppnar den klockan 06). så när jag och calle kom inglidande vid tolvtiden hade ungefär hälften av båsen redan stängt. trots det hittade vi en hel del riktiga snygga och ovanliga saker. mycket industriprylar, art deco och pampiga krusidullmöbler med guld överallt. det enda problemet är att de snyggaste grejerna inte går att frakta hem. heder till calle dock som lyckades frakta hem en otymplig vägglampa i mässing i form av ett elefanthuvud.



en annan loppis är petöfi csarnok i varósliget. loppisen har öppet på lördagar och söndagar och du betalar en liten summa för att komma in på loppisområdet. jag är inte helt förtjust i den här loppisen, det är för mycket nya prylar och elektronik för min smak. men i jämförelse med ecseri piac är det en walk in the park att ta sig dit – både bildigt och bokstavligt talat.

sjuttiotalskläder och gamla militär– och skinnjackor hittar du på jajcica som ligger på dohány útca 94. utvald vintage och second hand hittar du på sputnik d-20 på samma gata nummer 20. fina märken och annat hittar du på ómama antik på budasidan. dressing room på v.óktober 6 útca 19 kan ha en del fina grejer och detsamma gäller second chance på kiraly útca 28. den sistnämnda har också en systerbutik, american rags, som specialiserar sig på nordamerikanska märken.

turista


budapest är nog mest känt för sina termalbad och spa-historier. jag är ju lite av en badkruka så utöver den fantastiska arkitekturen är jag faktiskt inte så värst intresserad av baderier. det enda badhuset jag har besökt är széchenybadet, som ligger i stadsparken. nu var det rätt länge sedan jag var där men jag minns att det var ett rätt förvirrande system med omklädning och hyra av skåp. duktigt slitet och skitigt på sina ställen är det också, men åker du dit på vintern kan det vara ganska gött att chilla i poolen utomhus när det är minusgrader.


vill du bocka av ett världsarv ska du promenera den fantastiska paradgatan ándrassy útca längs med planteringar och pampiga krusidullhus fram till hösök tere, hjältarnas torg. sjukt maffigt!



på tillbakavägen: få en historielektion på house of terror på ándrassy útca 60. under 1900-talet var huset högkvarter för först den nazistiska hemliga polisen, sedan den kommunistiska. i det här till synes helt vanliga huset, bakom extra förstärkta väggar, fanns förhörsrum, tortyrkammare och avrättningsplats. basutställningen har fått en del kritik, men är ändå värt ett besök. jag ska inte spoila allt för mycket, men låt mig bara säga att hissen ner till avrättningsplatsen fick håret att stå på mina armar.


och till sist:

keleti pályaudvar kan vara den snyggaste järnvägsstationen i hela europa. så gå dit och låtsas att du är med i en poirot-film.